Vet inte hur jag ska få energin tillbaka... Det mesta har varit en pain in the ass sista tiden, sjukhusbesök och röntgen och anmälan till försäkringsbolag. Svårt att röra mej och svårt att gå. Jag säger inget speciellt men ibland gråter jag i ensamhet av olidlig smärta.När jag sover dåligt får jag sån smärta att jag inte kan ligga på madrassen för att jag får så ont att jag vill SKRIKA högt.
Jag gnäller ibland till Mattias att jag har ont men då känner jag mej så dum och skäms att jag sa nåt. Ibland går jag ut i trädgården en stund och bara gråter för att det känns bättre en stund.
I helgen har vi varit bortresta och sovit i stuga men inte fått mycket sömn p.g.a att stugan som var vägg i vägg var det ett himlans liv av 2 äldre personer. Jag grät av smärtan inatt eftersom jag inte sovit något alls i stugan, ibland önskar jag bara att jag fick försvinna bort och att jag kunde vrida tillbaka tiden:(
Jag har ingen ork, och vissa människor tar min energi jag har kvar bara genom att tjafsa med mej. Man orkar inte till slut. Ibland har jag bara lust att låsa in mej och sluta gå utanför dörren, ibland vill jag inte ens åka till affären för att jag är rädd att jag ska träffa någon jag känner så jag måste prata och jag har ingen ork. Vill bara sooova i 100år!!!
Nu denna veckan ska jag förbereda mat för en vecka, jag ska orka städa inför ölandsresan, packa in i husvagnen till mej och barnen, packa in maten och åka och handla, kolla så att allt är tvättat. Jag önskar att jag vaknade en morgon och att allt låg färdigt i husvagnen. Idag tänkte jag att jag orkar inte åka någonstans, orkar inte göra något inför semestern alls. Nu måste jag beställa ett stöd för höfterna och bäckenet för att det ska hålla fast och köpa ett inlägg till vänster sko för att ryggen är så sne. Min nacke kan jag inte röra åt vänster för då vill jag bara skrika!
Jag har aldrig varit sån här, och jag märker att kroppen blir bara mer och mer skör. Jag är rädd för vad som kommer hända eftersom jag blir bara sämre och sämre fast jag inte säger hur dålig jag egentligen är till min omgivning. Jag vill inte gnälla och låta ynklig! Fast jag tycker att jag gör det nån gång ibland i alla fall... Just nu hatar jag allt med min kropp och önskar HJÄLP!!!
Jag hade samtal med teamet från Västervik i veckan, jag har inte sagt till ngn, inte ens Mattias vad de sa eftersom han inte ens har frågat fast han vet att de ringt och jag sa att vi pratade i 45minuter...
Jag får inte göra vissa saker här hemma o.s.v...Men va f*n ska jag göra?... Mina armar fungerar inte som de ska längre fast jag anstränger mej och använder dom ialla fall, knäskålan känns som den ligger i småbitar... Nu måste jag snart sova känner jag....i 100 år!!!
Jag gnäller ibland till Mattias att jag har ont men då känner jag mej så dum och skäms att jag sa nåt. Ibland går jag ut i trädgården en stund och bara gråter för att det känns bättre en stund.
I helgen har vi varit bortresta och sovit i stuga men inte fått mycket sömn p.g.a att stugan som var vägg i vägg var det ett himlans liv av 2 äldre personer. Jag grät av smärtan inatt eftersom jag inte sovit något alls i stugan, ibland önskar jag bara att jag fick försvinna bort och att jag kunde vrida tillbaka tiden:(
Jag har ingen ork, och vissa människor tar min energi jag har kvar bara genom att tjafsa med mej. Man orkar inte till slut. Ibland har jag bara lust att låsa in mej och sluta gå utanför dörren, ibland vill jag inte ens åka till affären för att jag är rädd att jag ska träffa någon jag känner så jag måste prata och jag har ingen ork. Vill bara sooova i 100år!!!
Nu denna veckan ska jag förbereda mat för en vecka, jag ska orka städa inför ölandsresan, packa in i husvagnen till mej och barnen, packa in maten och åka och handla, kolla så att allt är tvättat. Jag önskar att jag vaknade en morgon och att allt låg färdigt i husvagnen. Idag tänkte jag att jag orkar inte åka någonstans, orkar inte göra något inför semestern alls. Nu måste jag beställa ett stöd för höfterna och bäckenet för att det ska hålla fast och köpa ett inlägg till vänster sko för att ryggen är så sne. Min nacke kan jag inte röra åt vänster för då vill jag bara skrika!
Jag har aldrig varit sån här, och jag märker att kroppen blir bara mer och mer skör. Jag är rädd för vad som kommer hända eftersom jag blir bara sämre och sämre fast jag inte säger hur dålig jag egentligen är till min omgivning. Jag vill inte gnälla och låta ynklig! Fast jag tycker att jag gör det nån gång ibland i alla fall... Just nu hatar jag allt med min kropp och önskar HJÄLP!!!
Jag hade samtal med teamet från Västervik i veckan, jag har inte sagt till ngn, inte ens Mattias vad de sa eftersom han inte ens har frågat fast han vet att de ringt och jag sa att vi pratade i 45minuter...
Jag får inte göra vissa saker här hemma o.s.v...Men va f*n ska jag göra?... Mina armar fungerar inte som de ska längre fast jag anstränger mej och använder dom ialla fall, knäskålan känns som den ligger i småbitar... Nu måste jag snart sova känner jag....i 100 år!!!
Stackare, du måste försöka ta hand om dig och be om hjälp av resten av familjen. Hoppas du mår bättre idag! Kram
SvaraRadera